Bloggpaus

Gott folk, det är tentaperiod, så jag har tagit en bloggpaus som ni kanske har märkt. Men ni ska få höra ALLT så fort det här eländet är över. Typ om tre veckor :)

Puss o kram!

Tjejmiddag

(skrivet 31 oktober) Teresia, Trine och jag (Scandinavien) har pratat länge om att gå på restaurang och äta ordentlig mat på en ordentlig restaurang. Så i torsdags hade vi tjejmiddag (med Rebecca och Charlotte), på en restaurang som heter "The Tasting Room" - vi brukar skämta om att vi inte får i oss nog med proteiner i detta land för att ingen orkar laga kött. Men efter detta restaurangbesök fick jag helt klart en hel veckas behov av proteiner täckt. Oj va gott det var....!! Tjejsnacket flödade, servitören måste ha dött när han gick förbi och hörde hur vi diskuterade Kanada och deras vanor livligt med gestikulerande händer all over the place. Vi lämnade restaurangen mätta, glada och extremt runierade.... en fantastisk torsdagskväll måste jag säga!

Största pepparkvarnen någonsin!! Vi var visst inte de första som kommenterat det, servitören har fått ta många kort med den i handen fick vi höra.

Trick or treat?

(skrivet 1 november) Jag kan inte fatta att det redan är november. Shit va tiden går snabbt!! Igår var det Halloween. Började med en vanlig lördag med sovmorgon och sen Cardio Kickboxning med Elena. Efter det åkte vi till köpcentret och handlade lite småsaker till våra utstyrslar. Jag gjorde det enkelt för mig och var "Sverigeflicka" - imellan resor och skolan fanns det inte mycket tid att komma på en bra utklädnad. En intressant sak som vi la märke till var alla barn som sprang omkring på köpcentret och trick and treatade i olika affärer. De fick massor med godis! Jag hade bara hört om att man gick till folks hus, men det här är ju genialt, de slipper frysa och får massor med godis.

Väl hemma var det kaos. Alla sprang omkring med sina utstyrslar och fifflade. Brittany behövde störra push up så hon arbetade på den. Anna målade hela sin skinnklädsel gul för att vara som Kill Bill tjejen, jag försökte hitta saker som är "svenska" i sista minuten. Det fick bli en Absolut Vodka flaksa och en IKEA påse. Haha...


Vi gick alla på förfest hos Paul. Hur kul som helst att se alla och va de klätt ut sig till. Trine var Amy Diamond, hon var faktiskt grym. Roligast var ändå Paul som var en Love Guru - jag har aldrig sett så mycket hår på en människa i hela mitt liv. Efter förfesten lämnade Paul sin egen fest och vi drog till en kegparty - väldigt kanadensiskt. Det var öltunnor överallt och medelåldern sjönk markant. Det var 7 rugbyspelare som hade festen hemma hos sig. Jense bor med massor med rugbyspelare så vi blev bjudna via dem. Galen kväll!! Vi lekte öllekar och jag dansade massor, fick två nya kompisar - en noshörsning och snövit.

En anledning att älska Kanada

(skrivet 29 oktober) Ja det är sant, jag behöver inte bära med mig mina små alcogel-flaskor längre. Överallt på campus och även på andra allmänna platser som köpcentrum finns det små pumpar med antibacteriell gel. På biblioteket kan man läsa denna skylt: "Carry a personal supply of alcohol-based sanitizer for hand use when working at shared work stations or keybords" - verkar vara nån mer som märkt att folk här nyser i handen!! De har en till sån här pump med en stor röd skylt ovanpå där det står: "Your personal health is in your hands" - haha hör vi va fyndigt.

Midterms...

(skrivet 26 oktober) Det här med midterms är ett nytt fenomen för mig. Jag har en uppsats att skriva. Min stackars roomie Brittany har hur många prov som helst, hon har suttit inlåst på sitt rum senaste två veckorna. Jag har suttit på biblioteket i 26 timmar totalt den här helgen - ätit godis och skrivit, skrivit och skrivit. Eller mest slagit upp ord i min synonymordbok. Blivit riktigt kanadensisk också, gått runt i mjukisbyxor, ryggsäck och Starbuckskaffe i handen. Som tur var har jag haft sällskap av Jennifer (från Quebec) så vi har kunnat få utbrott över uppgiften tillsammans. Men nu är jag klar! Min första uppsats med juridisk anknytning på engelska....yey....stolt! Läste precis igenom Jennifers uppsats och fatta nada, hoppas hon inte tänker detsamma när hon läser min, hehe. Min svenska hjärna klarar inte av att behöva vara tentastressad mitt i terminen, vi jobbar inte så i Sverige, det blir inte bättre av att jag har fyra kurser att hålla reda på samtidigt. Vid ett tillfälle kl 22.00 söndag kväll insåg jag att jag inte kommer till någon slutsats så jag gick ner till fiket, köpte två stora muffins, tryckte i mig dem på mindre än en minut och mådde plötsligt mycket bättre.




I det där lilla båset satt jag hela helgen - fastklistrad framför datorn. Jennifer biter frenetiskt på sin grapefrukt, jag bet på mina naglar istället. Jennifer sa vid ett tillfälle i helgen att om jag fortsätter såhär måste jag gå över till tånaglarna snart - äckel!

Fantastiska äpplen

(skrivet 24 oktober) Jag brukar inte äta äpplen för jag är allergisk. Men sisst jag var och handlade mat med Stephanie från Quebec (franska delen av Kanada) visade hon mig deras "höstäpplen" och sa att de är fantastiskt goda. Det var de också, alldeles snövitsröda, suspekt skinande, supervita i mitten och supergoda - OCH JAG ÄR INTE ALLERGISK!! Är inte det skumt? Hur kan jag inte vara allergisk mot Kanadensiska äpplen men dö om jag äter de vi har i Sverige?

Den här bilden är sjukt dålig och det här är det minst skinande och röda äpplet av dem alla, för de godaste råkade jag äta upp innan jag bestämde mig för att fota... oups... jag vet att det här är sjukt ointressant att läsa, men om ni bara kunde smaka skulle ni förstå. Jag är övertygad om att de är besprutade med massor med konstiga saker, det här är för bra för att vara sant.

Utgång på Cowboys

(skrivet 23 oktober) Vi hörde ett rykte om att det finns ett cowboyställe här i London där man kan dansa linedance, rida en elektrisk tjur och allt annat som ingår i Vilda Västern temat. Ett facebook event senare var vi alla samlade på "Cowboys" - fredag kväll och redo för party. Det var som att vi lämnade London och gick rakt in i Texas, galet! Calle lurar på de stackars utlänningarna snus och de förstår inte hur mycket nikotin det egentligen är så lille Paul totalkollapsade efter att ha snusat och blev utslängd för att han däckat på toa. Hehe... det var han som drog igång hela eventet också.

Det var roligt att träffa så många av utbytesstudenterna på en och samma gång och det var himla roligt att rida den elektriska tjuren. Calle satt längst, men det går rykten om att han fuskade och satte ner foten då och då, så det gills inte. På hemvägen köpte vi varmkorv - tre gånger så stora som korvarna i Sverige såklart - och man kan ha hur många olika grejer som helst på. Medan jag höll på att lassa på olika ingredienser blev det bråk i korvkön och alla ramlade rakt på mig - men jag lyckades rädda korven. Anna skrattade så hon dog när hon såg skräcken i mina ögon, inte för att göra illa mig utan för att tappa korven.

KFC - härligt flottigt!

(skrivet 23 oktober) Jag älskar Kentucky Fried Chicken - brukar äta det i England och det är alldeles sådär perfekt extremt flottigt och man får supergoda tillbehör till som coleslaw och majskolv. Nu har jag tagit Calles KFC oskuld - (även min första gång i Kanada). Det var verkligen inte lika gott som i England, men jag ska inte döma förrens jag har köpt en "bucket" och provat ordentligt. Denna gång var det mer ett smakprov.... Calles betyg: För flottigt! Jag håller med att det är flottigare här, men fortfarande bland mina favoriter. Hela grejen med KFC är ju att man får våtservetter att tvätta händerna med efter den stora oljekampen, men det får man inte här - minuspoäng! Jag skulle nog inte älska KFC lika mycket om det faktiskt fanns i Sverige och jag kunde äta det ofta.

Pumpkin drop

(skrivet 22 oktober) Jag måste verkligen börja ha med mig kameran till skolan varje dag. Knasiga saker händer ganska ofta. Idag kommer Rebecca fram i biblioteket och frågar om vi vill hänga med och titta på "The Pumpkin drop". Jag fatta nada, men det lät roligare än att läsa rättsfall så jag hängde med såklart. Ingenjörer utan gränser gör visst det varje år här på campus, de bokstavligen hänger en flera hundra kilo tung pumpa i en lyftkran och sen räknar alla ner från tio och poff så släpper de ner pumpan. Samtidigt står en kille och drar tråkiga "pumpaskämt" och det går runt massor med folk och samlar in pengar till hemlösa i London, Ontario. Alla pengar går till att köpa mat till hemlösa som frivilliga sedan går runt på Halloween och delar ut på olika härbärgen. Jag donerade $10, åt lite pumpapaj, pratade med tjejerna och såg två enorma pumpor krossas... mycket produktiv dag!!

Matt blev kidnappad igår

(skrivet 20 oktober) Igår morse när jag lämnade huset hade Matt satt upp en lapp på dörren där det stod något om att det fanns en risk att han skulle bli kidnappad och att vi alla är tvugna att hålla dörren låst (vår ytterdörr är nämligen alltid öppen) och om någon frågade efter honom skulle vi säga att han inte var hemma. Jag tänkte att det var ännu en av Matts knasiga påhitt och funderade inte så mycket på det hela.

Kom hem på kvällen, Matt satt i vardagsrummet - Anna och jag satt vid köksbordet och pratade livligt - plötsligt knackar det på dörren, Matt tror att det är Pierre (fransmannen) och öppnar dörren. In rusar sju killar klädda i svart, lyfter upp stackars Matt som försöker göra motstånd, slänger in honom i en stor van och kör iväg. Anna och jag hann inte ens riktigt reagera förrens han var borta. Vad gör man liksom? Ringer polisen? Eller bara väntar? Vi väntade lite... dyngsur kommer Matt gåendes längst gatan ca en timme senare. De hade slängt ner honom från Western-bron ner i floden. Det är alltså hans "fraternity" som gör det här mot honom. Ni vet när man tittar på Amerikanska filmer och de har fraternitys för killar och sororities för tjejer - som olika föreningar som studenterna för att gå med i måste gå igenom massor med jobbiga och förnedrande saker - sen är man en i gänget - de festar ihop och gör även väldigt mycket nyttiga saker som välgörenhet och liknande. Matt håller på att gå med i nån fraternity, så allt möjligt konstigt händer honom just nu. Senast kom han hem och såg lite smått våldtagen ut; han hade visst blivit smiskad av en strippa med sitt eget skärp, han kunde inte sitta på två dagar!! Calle och jag skratta så vi dog. Det kanske är bra för lilla oskyldiga Matt, han håller på att bli en man. Haha!! Jag trodde inte att de här freternity och sorority klubbarna verkligen existerade.

Solig söndag

(skrivet 18 oktober) Min farvoritdag är söndagar. Det är enda dagen som jag kan bestämma helt själv vad jag vill göra. I Sverige brukade Madde och jag alltid hyra film på söndagar och mysa, bara hon och jag. Saknar dig vännen!! Vi har haft jättefint höstväder idag. Calle och jag tog en promenad - jag skulle till biblioteket och plugga - så vi vandrade dit tillsammans och pratade om livet. Jämförde livet här med Sverige. Pratade om huruvida vi skulle kunna tänka oss att flytta från Sverige för alltid. Han skulle flytta till Frankrike om han flyttade. Jag vet inte vart jag skulle ta vägen, men jag skulle helt klart kunna tänka mig att flytta.

Lite bilder på campus. Den här sista bilden är tagen på Thames River, jag står på bron som kopplar ihop Western University med resten av staden.

Ein Prosit, ein Prosit!!

(skrivet 17 oktober) Allt roligt och lite småmärkligt som händer på den här resan gör jag tillsammans med Paul och Jense. Eller jag planerar det med dem och så slutar det med att jag drar med Calle och några till. Den här gången åkte vi till en grannstad, Kitchener, där det varje år är en jättstor Oktoberfest (för att alla tyskar som emigrerade till Kanada hamnade där). Går ju inte att missa när vi har en kille från Holland som pratar flytande tyska av någon anledning, en nyfiken Australienare och en (jag alltså) Svensk som tycker allt verkar roligt och inte säger nej till något. Haha... vi hyrde en bil (!) och körde till Kitchener för att fira Oktoberfest. På vägen dit bestämde vi oss för att vi måste ju klä ut oss, så vi hittade en maskeradaffär och hyrde kläder. Bara det var urroligt, vi blev genast 10 år yngre med den utstyrseln.

Min kusin pluggar i Kitchener så vi sov hos henne. Vi hade köpt biljetter till en privat Oktoberfest på ett ställe som hette "Alpin House" - vi dansade the chicken dance, åt tysk korv och schnitzel, dansade pardans, jag bjöd upp en 80 årig gammal man - han var grym på att dansa måste jag säga, vi joddlade och tog kort med "Uncle Hans" - som visst är deras Oktoberfestmaskot och så sjöng vi "Ein Prosit" varje gång vi skulle skåla. Fram mot småtimmarna bestämde vi oss för att gå på en vanlig club. Men vi hann ju inte byta om, så in kommer Hans x2 och Greta, (eller Heidi som de kallade mig) till ett ställe med tjejer med korta skinnkjolar och push up BH:ar. (Det är förövrigt hur tjejer ser ut här när de går ut, hemskt). Jag har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet i hela mitt liv. Både tjejer och killar kom fram och gav mig komplimanger för klänningen hela tiden. Jense och Paul var ju i himmelriket för de stod ut i mängden och alla tjejer såg dem ;) DJ:n dedikerade en låt till "Hans & Greta on the dance floor" - haha!!

Imorse hade vi rätt bråttom hem för att lämna tillbaka hyrbilen. Väl framme i London promenerade vi förbi en persisk restaurang (yay!!) och bestämde oss för att äta där. Maten var väl sådär, inte alls som persiska restaurangerna i Sverige (tänker inte ens jämföra med Iran) men det var trevligt att äta lite ris. Killarna var riktigt multinationella, Paul provade allt och visst till och med vad Dough (en yoghurtdryck) var. Calle har massor med persiska kompisar i Sverige så han frågade efter Ghormesabzi (ni vet, det gröna som ni alla gillar) och Jense och Sven var rätt duktiga också. Förrutom att Jense beställde in pommes frites (dödssynd!!)
Resten av lördagen har vi haft famljemiddag med rumskompisarna, lyssnat på musik och gnällt över våra midterms som stundar.

Paul visar upp sin nya outfit...är han inte bara för söt? :)

Finns det några iranier i stan?

(skrivet 16 oktober) Igår när jag var alldeles rödflammig och försökte gömma mig stötte jag på den enda iraniern i denna stad. Omid heter han - född i Kanada, Toronto - aldrig varit i Iran och har den roligaste brytningen när han pratar persiska men ett bra ordförråd. Pluggar på samma universitet som mig. Jag har sett honom hemma hos oss en gång förr när han hängde med min rumskompis Matt - båda är med i "the Comedy Club" och jag måste säga att han är himla rolig faktiskt. Vi fikade, sen drog vi hem till honom och drack mango juice och han presenterade mig för sina två rumskompisar, jättegulliga tjejer, sen åkte vi alla fyra till Walmart. Jag behövde köpa en spegel - helt galet va billigt det är på Walmart - $6.28 (42kr) för en stoooorrrr spegel. Fantastiskt! Mycket trevligt att få nya kompisar som har bil...haha

Kom hem till en väldigt arg Anna - vi åt lite morötter och hommous och klagade sen kastade vi kuddar på väggen samtidigt som vi skrek ut något som gjorde oss arg/ledsen/upprörd...ja ni fattar. Vi fick till och med stackars oskyldiga lilla Matt att få ut lite av sin ilska när Anna sa: "I hate to shave my legs!" och kastade kudden i väggen. Plötsligt grabbar han tag i en kudde, kastar iväg den och skriker "I hate NOT having to shave" - stackarn har inte lyckats odla skägg ännu :) Kuddkastandet funkade bra. Anna är glad nu....



Mr. Omid - enda iraniern i London - iaf den enda som jag stött på, de flesta hänger i Toronto som jag förstått.

Märklig dag

(skrivet 15 oktober) Det har varit en märklig dag idag. Jag har hängt på campus hela dagen men verkligen inte fått något gjort. Efter lektionen imorse tänkte jag klippa min extremt långa lugg, gick till skolans frisör och det hela slutade självklart med att jag tillbringade halva dagen där inne och klippte hela håret, luggen, vaxade ögonbrynen (!) och bokade en tid för att göra slingor. Hon smetade in någon olja på mitt ansikte som skulle ha en braig effekt, men jag var visst allergisk mot oljan så jag lämnade frisören med ett illrött och prickigt ansikte. Jag går verkligen på alla erbjudanden... suck....fick iaf lite rabatt för att jag såg så hemsk ut.

Jag försökte hålla en låg profil tills ansiktet hade återhämtat sig, men jag lyckades inte såklart. Det är alltid så, man träffar ALLA när det verkligen inte passar. Några timmar senare och mindre lik en rödbeta var vi ett gäng tjejer som gick och såg "The Timetravellers wife" - jag hann självklart aldrig läsa ut boken. Men filmen var fin.... manliga huvudrollsinnehavaren är extremt snygg. Galet... vilken man!

Guds gåva till Nordamerika!

(14 oktober) Guds gåva till Nordamerka är jordsnötssmör. Jag har försökt hålla mig borta från det, mest för att jag verkligen inte trodde att jag skulle gilla det. Jag vet inte riktigt om jag gör det heller, men det är bara något man äter här - hela tiden. Vill man äta något snabbt i Sverige kanske man äter en ostmacka, här äter man en jordnötssmörsmacka - går man all in så blir det jordnötssmör och sylt. Fick lära mig idag att man ska äta selleri med jordnötssmör på (?!?!!) Jag trodde det var ett stort skämt tills jag såg Anna äta det idag. Haha... Min favoritvariant är "Reese" det är en chokladruta med jordnöttsmör i mitten!! Ahhhh får ni inte panik bara av att höra detta? Sjukt gott.

Börjar inse att denna blogg nog kommer handla ganska mycket om mat. Men ni känner ju mig, det är lite min grej.

Paul hade med sig en burk jordnötssmör på campingen. Ett finger i burken så fort man behövde lite energi! Väldigt fräscht ;)

Tänkte visa bild på chokladen fylld med jordnöttsmör, jag köpte paketet för att ta med hem och ta kort på den, men jag kunde inte hålla mig på vägen och åt upp alla. Hihi....

Jag överlevde!

(skrivet 13 oktober) Kom precis hem från fyra dagar ute i vildmarken. Efter att ha åkt sex timmar norrut kom vi fram till Algonquin Park, det var mörkt och regnigt. Det gällde att hitta ett tält (som de som kommit tidigare satt upp) och bara sova. Det var minusgrader och jättekallt hela nattten. Jag är verkligen inte tjejig och klagar, det här är ren fakta!! Någon som däremot var tjejig är Jense, han klagade hela natten om hur kallt det var, att han behövde gå på toaletten och att killen i tältet bredvid snarkade så högt. Suck! Precis innan vi la oss var det någon som berättade en läskig historia om en björn som ätit hans kompis pappa när han var och campade, så Xhanti och jag var på riktigt rädda ett tag. Hehe... vill ju inte bli uppäten.

Lördag morgon fick vi veta att vår gruppledare (= enda nyckeln till överlevnad) inte kommit och att vi skulle bli indelade i nya grupper. Så de delade vår grupp och vi fick en ny ledare, som varken hade mat eller tält till oss. Det hela slutade med att jag sprang runt och ordnade upp det hela. Vi fick ett tält, men väldigt lite mat.... så det gällde att äta strategiskt så maten skulle räcka. Vi paddlade kanot runt olika sjöar och gick igenom transportsträckor i skogen för att komma till slutdestinationen för varje dag - vår campingplats. Det var riktigt tufft; inte välta, dra in kanoten utan att typ spräcka botten, transportera all packning och kanoten genom långa sträckor i skogen - väldigt outdoorsi!!

När vi hade paddlat i kanske 10 minuter på första sträckan och beundrat den fantastiska naturen sa Jense: "I feel like one with mother nature!" Vilket vi var också, vi paddlade och sjöng sånger...hade allmänt trevligt....tills det plötsligt blev storm. Vädret vände verkligen från ena minuten till den andra, då var det bara att skärpa sig och paddla mot land SNABBT. Stormen ledde till att vi kom till vår campingplats efter solnedgång. Vårt tält saknade två delar vilket ledde till att det tog oss två timmar att få upp det i spöregn och mörker. Alla var verkligen frustrerade (Jense började ge upp och planera att sova under kanoten), till slut fick vi upp det men då var det BLÖTT. Den kvällen var ett helvete, vi fick låna en spis och gjorde lite makaroner, sen började det spöregna igen så vi slängde oss i tältet och åt makaroner med händerna bara för att få i oss lite mat. Resten av kvällen satt vi och skrattade lite småhysteriskt och väntade på att stormen skulle avta så vi kunde hänga upp vår mat (man ska visst det för att björnarna inte ska lockas till campingplatsen). Natten var svinkall, jag hade frost på sovsäcken när jag vaknade. Andra dagen skyndade vi som galningar genom hela spåret för att komma fram innan det blev mörkt, vi torkade tältet i solen, gjorde upp en eld och till och med lagade mat. Självklart lyckades vi sätta upp tältet i en sluttning så vi gled neråt hela natten. Paul och Jense drog upp mig flera gånger under natten - av någon anledning gled jag mest av alla. Fransmannen Pierre var verkligen hysteriskt rolig, utan honom hade resan aldrig blivit lika rolig. Enda tillfället Paul totalfreakade var när det började snöa på oss, helt plötsligt skriker han: "Jag är från Australien, DET SNÖAR INTE HOS OSS, vad är det här för land? Först snöar det sen regnar det sen kommer det hagel. JAG FRYSER!!" - Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när han fick sitt utbrott. Hehe....

Vårt lag kom fram först till hamnen i eftermiddags. Sista biten sjöng vi: We are the champions låten och pratade om hur vi skulle äta en stor blodig biff till midddag. Det stod lite "vanligt" folk vid hamnen när vi paddlade in, de tyckte vi var ascoola som kom tillbaka, svettiga och äckliga, och såg äventyrliga ut. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har tältat...och paddlat + att jag inte gnällde en enda gång. Vi tog en genväg på vägen hem och åkte inte på motorvägen, så jag såg alla småstäder i Ontario (staten jag bor i) och fick lite sightseeing på köpet. Kanada är verkligen vackert!

Fyra dagar i ett naturreservat, vi hade alla väder: solsken, regn, storm, hagel, snö och mera regn. Vi åt med händerna, diskade i sjön, utförde våra behov i en trälåda och jag hade sju lager av kläder på mig konstant. Känns som att det är dags att ta en dusch!!