Ein Prosit, ein Prosit!!

(skrivet 17 oktober) Allt roligt och lite småmärkligt som händer på den här resan gör jag tillsammans med Paul och Jense. Eller jag planerar det med dem och så slutar det med att jag drar med Calle och några till. Den här gången åkte vi till en grannstad, Kitchener, där det varje år är en jättstor Oktoberfest (för att alla tyskar som emigrerade till Kanada hamnade där). Går ju inte att missa när vi har en kille från Holland som pratar flytande tyska av någon anledning, en nyfiken Australienare och en (jag alltså) Svensk som tycker allt verkar roligt och inte säger nej till något. Haha... vi hyrde en bil (!) och körde till Kitchener för att fira Oktoberfest. På vägen dit bestämde vi oss för att vi måste ju klä ut oss, så vi hittade en maskeradaffär och hyrde kläder. Bara det var urroligt, vi blev genast 10 år yngre med den utstyrseln.

Min kusin pluggar i Kitchener så vi sov hos henne. Vi hade köpt biljetter till en privat Oktoberfest på ett ställe som hette "Alpin House" - vi dansade the chicken dance, åt tysk korv och schnitzel, dansade pardans, jag bjöd upp en 80 årig gammal man - han var grym på att dansa måste jag säga, vi joddlade och tog kort med "Uncle Hans" - som visst är deras Oktoberfestmaskot och så sjöng vi "Ein Prosit" varje gång vi skulle skåla. Fram mot småtimmarna bestämde vi oss för att gå på en vanlig club. Men vi hann ju inte byta om, så in kommer Hans x2 och Greta, (eller Heidi som de kallade mig) till ett ställe med tjejer med korta skinnkjolar och push up BH:ar. (Det är förövrigt hur tjejer ser ut här när de går ut, hemskt). Jag har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet i hela mitt liv. Både tjejer och killar kom fram och gav mig komplimanger för klänningen hela tiden. Jense och Paul var ju i himmelriket för de stod ut i mängden och alla tjejer såg dem ;) DJ:n dedikerade en låt till "Hans & Greta on the dance floor" - haha!!

Imorse hade vi rätt bråttom hem för att lämna tillbaka hyrbilen. Väl framme i London promenerade vi förbi en persisk restaurang (yay!!) och bestämde oss för att äta där. Maten var väl sådär, inte alls som persiska restaurangerna i Sverige (tänker inte ens jämföra med Iran) men det var trevligt att äta lite ris. Killarna var riktigt multinationella, Paul provade allt och visst till och med vad Dough (en yoghurtdryck) var. Calle har massor med persiska kompisar i Sverige så han frågade efter Ghormesabzi (ni vet, det gröna som ni alla gillar) och Jense och Sven var rätt duktiga också. Förrutom att Jense beställde in pommes frites (dödssynd!!)
Resten av lördagen har vi haft famljemiddag med rumskompisarna, lyssnat på musik och gnällt över våra midterms som stundar.

Paul visar upp sin nya outfit...är han inte bara för söt? :)

Finns det några iranier i stan?

(skrivet 16 oktober) Igår när jag var alldeles rödflammig och försökte gömma mig stötte jag på den enda iraniern i denna stad. Omid heter han - född i Kanada, Toronto - aldrig varit i Iran och har den roligaste brytningen när han pratar persiska men ett bra ordförråd. Pluggar på samma universitet som mig. Jag har sett honom hemma hos oss en gång förr när han hängde med min rumskompis Matt - båda är med i "the Comedy Club" och jag måste säga att han är himla rolig faktiskt. Vi fikade, sen drog vi hem till honom och drack mango juice och han presenterade mig för sina två rumskompisar, jättegulliga tjejer, sen åkte vi alla fyra till Walmart. Jag behövde köpa en spegel - helt galet va billigt det är på Walmart - $6.28 (42kr) för en stoooorrrr spegel. Fantastiskt! Mycket trevligt att få nya kompisar som har bil...haha

Kom hem till en väldigt arg Anna - vi åt lite morötter och hommous och klagade sen kastade vi kuddar på väggen samtidigt som vi skrek ut något som gjorde oss arg/ledsen/upprörd...ja ni fattar. Vi fick till och med stackars oskyldiga lilla Matt att få ut lite av sin ilska när Anna sa: "I hate to shave my legs!" och kastade kudden i väggen. Plötsligt grabbar han tag i en kudde, kastar iväg den och skriker "I hate NOT having to shave" - stackarn har inte lyckats odla skägg ännu :) Kuddkastandet funkade bra. Anna är glad nu....



Mr. Omid - enda iraniern i London - iaf den enda som jag stött på, de flesta hänger i Toronto som jag förstått.

Märklig dag

(skrivet 15 oktober) Det har varit en märklig dag idag. Jag har hängt på campus hela dagen men verkligen inte fått något gjort. Efter lektionen imorse tänkte jag klippa min extremt långa lugg, gick till skolans frisör och det hela slutade självklart med att jag tillbringade halva dagen där inne och klippte hela håret, luggen, vaxade ögonbrynen (!) och bokade en tid för att göra slingor. Hon smetade in någon olja på mitt ansikte som skulle ha en braig effekt, men jag var visst allergisk mot oljan så jag lämnade frisören med ett illrött och prickigt ansikte. Jag går verkligen på alla erbjudanden... suck....fick iaf lite rabatt för att jag såg så hemsk ut.

Jag försökte hålla en låg profil tills ansiktet hade återhämtat sig, men jag lyckades inte såklart. Det är alltid så, man träffar ALLA när det verkligen inte passar. Några timmar senare och mindre lik en rödbeta var vi ett gäng tjejer som gick och såg "The Timetravellers wife" - jag hann självklart aldrig läsa ut boken. Men filmen var fin.... manliga huvudrollsinnehavaren är extremt snygg. Galet... vilken man!

Guds gåva till Nordamerika!

(14 oktober) Guds gåva till Nordamerka är jordsnötssmör. Jag har försökt hålla mig borta från det, mest för att jag verkligen inte trodde att jag skulle gilla det. Jag vet inte riktigt om jag gör det heller, men det är bara något man äter här - hela tiden. Vill man äta något snabbt i Sverige kanske man äter en ostmacka, här äter man en jordnötssmörsmacka - går man all in så blir det jordnötssmör och sylt. Fick lära mig idag att man ska äta selleri med jordnötssmör på (?!?!!) Jag trodde det var ett stort skämt tills jag såg Anna äta det idag. Haha... Min favoritvariant är "Reese" det är en chokladruta med jordnöttsmör i mitten!! Ahhhh får ni inte panik bara av att höra detta? Sjukt gott.

Börjar inse att denna blogg nog kommer handla ganska mycket om mat. Men ni känner ju mig, det är lite min grej.

Paul hade med sig en burk jordnötssmör på campingen. Ett finger i burken så fort man behövde lite energi! Väldigt fräscht ;)

Tänkte visa bild på chokladen fylld med jordnöttsmör, jag köpte paketet för att ta med hem och ta kort på den, men jag kunde inte hålla mig på vägen och åt upp alla. Hihi....

Jag överlevde!

(skrivet 13 oktober) Kom precis hem från fyra dagar ute i vildmarken. Efter att ha åkt sex timmar norrut kom vi fram till Algonquin Park, det var mörkt och regnigt. Det gällde att hitta ett tält (som de som kommit tidigare satt upp) och bara sova. Det var minusgrader och jättekallt hela nattten. Jag är verkligen inte tjejig och klagar, det här är ren fakta!! Någon som däremot var tjejig är Jense, han klagade hela natten om hur kallt det var, att han behövde gå på toaletten och att killen i tältet bredvid snarkade så högt. Suck! Precis innan vi la oss var det någon som berättade en läskig historia om en björn som ätit hans kompis pappa när han var och campade, så Xhanti och jag var på riktigt rädda ett tag. Hehe... vill ju inte bli uppäten.

Lördag morgon fick vi veta att vår gruppledare (= enda nyckeln till överlevnad) inte kommit och att vi skulle bli indelade i nya grupper. Så de delade vår grupp och vi fick en ny ledare, som varken hade mat eller tält till oss. Det hela slutade med att jag sprang runt och ordnade upp det hela. Vi fick ett tält, men väldigt lite mat.... så det gällde att äta strategiskt så maten skulle räcka. Vi paddlade kanot runt olika sjöar och gick igenom transportsträckor i skogen för att komma till slutdestinationen för varje dag - vår campingplats. Det var riktigt tufft; inte välta, dra in kanoten utan att typ spräcka botten, transportera all packning och kanoten genom långa sträckor i skogen - väldigt outdoorsi!!

När vi hade paddlat i kanske 10 minuter på första sträckan och beundrat den fantastiska naturen sa Jense: "I feel like one with mother nature!" Vilket vi var också, vi paddlade och sjöng sånger...hade allmänt trevligt....tills det plötsligt blev storm. Vädret vände verkligen från ena minuten till den andra, då var det bara att skärpa sig och paddla mot land SNABBT. Stormen ledde till att vi kom till vår campingplats efter solnedgång. Vårt tält saknade två delar vilket ledde till att det tog oss två timmar att få upp det i spöregn och mörker. Alla var verkligen frustrerade (Jense började ge upp och planera att sova under kanoten), till slut fick vi upp det men då var det BLÖTT. Den kvällen var ett helvete, vi fick låna en spis och gjorde lite makaroner, sen började det spöregna igen så vi slängde oss i tältet och åt makaroner med händerna bara för att få i oss lite mat. Resten av kvällen satt vi och skrattade lite småhysteriskt och väntade på att stormen skulle avta så vi kunde hänga upp vår mat (man ska visst det för att björnarna inte ska lockas till campingplatsen). Natten var svinkall, jag hade frost på sovsäcken när jag vaknade. Andra dagen skyndade vi som galningar genom hela spåret för att komma fram innan det blev mörkt, vi torkade tältet i solen, gjorde upp en eld och till och med lagade mat. Självklart lyckades vi sätta upp tältet i en sluttning så vi gled neråt hela natten. Paul och Jense drog upp mig flera gånger under natten - av någon anledning gled jag mest av alla. Fransmannen Pierre var verkligen hysteriskt rolig, utan honom hade resan aldrig blivit lika rolig. Enda tillfället Paul totalfreakade var när det började snöa på oss, helt plötsligt skriker han: "Jag är från Australien, DET SNÖAR INTE HOS OSS, vad är det här för land? Först snöar det sen regnar det sen kommer det hagel. JAG FRYSER!!" - Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när han fick sitt utbrott. Hehe....

Vårt lag kom fram först till hamnen i eftermiddags. Sista biten sjöng vi: We are the champions låten och pratade om hur vi skulle äta en stor blodig biff till midddag. Det stod lite "vanligt" folk vid hamnen när vi paddlade in, de tyckte vi var ascoola som kom tillbaka, svettiga och äckliga, och såg äventyrliga ut. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har tältat...och paddlat + att jag inte gnällde en enda gång. Vi tog en genväg på vägen hem och åkte inte på motorvägen, så jag såg alla småstäder i Ontario (staten jag bor i) och fick lite sightseeing på köpet. Kanada är verkligen vackert!

Fyra dagar i ett naturreservat, vi hade alla väder: solsken, regn, storm, hagel, snö och mera regn. Vi åt med händerna, diskade i sjön, utförde våra behov i en trälåda och jag hade sju lager av kläder på mig konstant. Känns som att det är dags att ta en dusch!!

Ut i vildmarken

(skrivet 9 oktober) Nu har jag packat klart och är redo för Algonquin park. Snart kommer Jesse,(min chaufför) och hämtar mig. Calle ska åka i en annan bil, han har varit färdigpackat i tre timmar och sitter nu i vardagsrummet och är exhalterad - hans chaufför är tio minuter sen och han är fast besluten vid att de har glömt honom. Det är totalt 11 bilar som ska åka upp till Algonquin - sen delas vi upp i nio olika campinggrupper - och paddlar runt olika spår.

Jense har kollat hur vädret ska vara de närmaste dagarna och han kommer med olika bud varje gång. Det började med regn, sen har han sagt snö, igår sa han att det ska vara soligt. Så det är ganska oklart - förmodligen ingen idé att packa ner shortsen - vi ska rätt långt norrut och det är ju faktiskt oktober.

Hoppas vi inte stöter på några björnar!

En sorgsen dag

(skrivet 8 oktober) Det har varit en sorgsen torsdag. Mitt under en lektion ringde mobilen, jag svarade inte såklart, direkt därpå kom ett sms av min bror där han skrev att min farmor har dött. Jag lämnade lektionen, fast jag hade ingenstans att ta vägen. Ringde bror min och pratade lite, fick lite detaljer. Sen stod jag i stort sett och grät utanför biblioteket - det var en tjej som gick förbi och började prata med mig hur länge som helst och hämtade näsdukar. När hon gått kom en liten tant och gav mig en stol och sa: "I don't know what's happened but I figure you need to sit down." Tycker synd om mina stackars farmor som hade det så jobbigt de senaste åren - hoppas hon får vila i frid nu.

Efter lektionen fikade jag med Jense och Charlotte. Jense höll mig sällskap hela dagen - vi satt på biblioteket och pluggade sen åkte vi till köpcentrumet och köpte visselpipor (att blåsa i om vår kanot välter) och stora plastpåsar (att ha all mat i och hänga i träd för att inte bli uppäten av björnar) till campingen. Det tog inte mer än en timme efter att jag fick veta att farmor dött innan jag började få sms, samtal och mail från alla möjliga - nära och kanske inte lika nära - vänner som erbjöd sig att hitta på saker med mig, beklagade sorgen osv. Verkligen helt otroligt överväldigande och glädjande. Mest fantastisk var ändå ett mail jag fick av vår rektor:

"Dear Yasmine:

I understand from Amy Jacob that you have just received news of the death of your grandmother. On behalf of the faculty and staff at the law school, may I extend my sincere sympathy.

I know that Andrea is away this week but if you need to talk to someone or if there is anything I can do for you, please know that my office door is always open. My office is located at Room 240 in the Administrative Offices on the 3rd floor.

Regards,
Beryl"

HELT OTROLIGT SNÄLLT - hur vet hon vem jag är liksom? Och vem är Amy Jacob?

Jag fick byta campinggrupp, så nu är jag med Jense och Paul. Det verkar lite roligare. Elena, Trine och jag gick på bio idag. Kändes som att de ville underhålla mig för att få mig att bli gladare, vilket var himla gulligt. De hade köpt knäckebröd till mig också....gullungar!!

Projekt "Survival" har startat

(skrivet 7 oktober) Imorse åkte Xanthi (från England) och jag till Dundas Street för att hitta varma kläder till campingen i helgen. Dundas Street är visst en av de läskigare delarna av stan, vilket vi märkte rätt snabbt när vi såg uteliggare, lite random människor utan tänder, kände märkliga lukter (läs urin) och hamnade mitt i ett knarklangargäng som försökte sälja gräs till oss + att kvinnan i första second hand affären vi gick till var helt klart hög och full. Men det var ju mitt på dagen och inte särskilt läskigt fast jag skulle inte vilja vara där ensam på natten. Vi skulle gå till en second hand affär som Anna rekommenaderat - det spöregnade och vi gick i över en timme - de har verkligen inte samma syn på avstånd här i Kanada som vi har i Europa - Anna sa att det inte var långt till affären!!!!! Men hon åkte iof buss och vi gick.

Second hand affärer är ju alltid lika roliga, man kan hitta så märkliga saker. Jag har i alla fall lyckats dämpa min dödsångest och tro att jag kommer frysa ihjälp i helgen med att köpa följande saker:
5 tjocktröjor
1 regnjacka
1 par regnbyxor
1 par täckbraller
1 flanellpyjamas
3 par ullsockor
1 mössa
1 par vandrarkängor
1 stekpanna (till huset och inte campingen såklart)

Summa: $35 = 240kr (!!!!) Helt galet billigt.... YEY!! Bästa köpet är nog flanellpyjamasen med små pingviner på. Xanthis bästa köp var en grön mössa med små björnar på.

Nu är jag dödstrött, sitter på golvet mitt i rummet och beundrar mina nya kläder, som är fantastiskt fula men ack så varma!! Nu behöver jag bara en ficklampa, mat, tält, sovsäck, underlägg....sen lär jag överleva!

Pratade med mina föräldrar i telefon nyss och berättade om att jag shoppat andrahand. De blev helt förskräckta men samtidigt tyckte de att det var rätt smart när jag förklarat att jag inte ville lägga ut massa pengar på saker som jag redan har i Sverige och bara ska använda en helg. Det första pappa sa var: "Tänk om det är en död persons kläder" - nej han menade inte att personen dött i kläderna utan mer att det är creapy att ha en död persons kläder på sig. Och mamma sa: "Behöver du pengar eller, jag kan skicka över lite genast!" Haha jag älskar dem, så roliga.

Anna (som övertalade mig att följa med på campingen) sa precis att hon inte ska följa med för hon har för mycket att göra i skolan - detta betyder att jag är ensam med fyra människor jag inte känner i fyra dagar - helt ensam - känns ganska jobbigt. Men jag får iaf använda Annas vattentäta ryggsäck eftersom hon inte behöver den längre. Det kommer garanterat inte vara någon där som har en sån - först måste jag bara lista ut hur den funkar - den är stor o djup, som en tunna med massor med remmar, märkligt.

Läser en bok

(skrivet 5 oktober) Jag läser en roman för första gången på fyra år (med undantag för en bok i somras). Hur skönt som helst att få läsa något som inte är juridik, hade glömt hur det känns att bara slappna av och njuta av en bok utan att behöva koncetrera sig. Oj vad mitt liv måste låta tråkigt - men så är det inte såklart - bara att tiden inte riktigt har räckt till i Sverige. Skola, jobb och alla TV-serier som finns tillgängliga. Men nu har jag ingen TV på rummet - så då måste jag disopnera tiden på annat.

"The Timetravellers Wife" - antar att den kan heta "Tidsresenärens hustru" i Sverige? Detta är min nya obsession - jag vill nämligen läsa boken innan jag ser filmen. Har en vecka på mig innan filmen visas på vår skolbiograf.

En riktigt snabb tusenfoting

(skrivet 4 oktober) Jag har jagat en tusenfoting runt vårt hus idag... hittade den i hallen - först skrek jag till - sen insåg jag att det inte är till någon hjälp. Så jag började min jakt för att få ut den ur huset. Den försvann, tror den gick in i Matts rum (hehe han vet såklart inte om det). Jag har aldrig bott i hus förr, inte upplevt spindlar, larver, tusenfotingar, myror och att varmvattnet faktiskt kan ta slut om man duschar för länge - en till erfarenhet att ta med i bagaget hem. Haha läste igenom den sista meningen en gång nyss och insåg hur äckligt det lät, det är inte så att alla dessa djur dyker upp på en gång i vårt hus, de kommer i omgångar såklart. :)

Rebecca (Nya Zeeland) fyllde år idag. Hon var lite småledsen här om dagen för att hon inte har sin familj här när hon fyller år, så vi planerade att äta lunch tillsammans på en mexikansk restaurang. Jag har knappt kunnat gå på hela dagen - mätt! En bra sak med Kanada är att det är helt ok att be om doggy bag var man än är (finrestaurang eller hamburgerställe) - och portionerna är så stora så man kan alltid få ihop det till två måltider. I och för sig inte särskilt stilfullt - men praktiskt. Vi lämnade alla restaurangen med varsin matlåda i famnen! Jag hade köpt en megastor chokladtårta till henne som servitören kom ut med, m ljus och tomtebloss i - "A birthday girl must have a birthday cake!" - tyckte jag.... det var en trevlig överraskning - inte bara för Rebecca - alla tjejerna blev glada när de såg alla lager av choklad.

Happy Homecoming!

(skrivet 3 oktober) Dagen alla har väntat på: Homecoming! Det har varit en sådan hype över denna dag, helt oförklarligt. Annas godmorgonfras var: Happy Homecoming! (jag höll på att sätta mitt kaffe i halsen, det lät precis lika exhalterat som vi gör när vi säger "God Jul" på julafton. Hela huset vaknade kl 8 imorse för att gå på Pannkaksfrukost. Mina rumskompisar hade köpt biljetter till någon killes hus, för $10 fick man hur många chocolate chip pancakes man ville + öl (till frukost). Jag skulle hänga med de andra juristutbytestudenterna, vi gick för att se Homecoming paraden och åt brunch. Jag var mest lila bland tjejerna, yey! Sen gick vi alla hem till Rebecca, som bor i korridor på campus och hängde där inför det stora eventet; Homecoming fotbollsmatchen. Det är det som homecoming handlar om, skolans fotbollslag kommer hem från sin turnering och det ska man visst fira med att vara lila, dricka öl, gå på matchen, titta på cheerleaders och ta ett kort med skolans maskot. Sen är det fest på kvällen!

Bildförklaring: Skolbandet var med i paraden. Mackorna är vår goda brunch. Ja det var på riktigt en häst som cirkulerade kring fotbollsplanen. Mitt i matchen kom den kanadensiska militären nerflygandes på planen från fallskärmar - och alla applåderade. Det finns manliga cheerleaders, jag fattar fortfarande inte hur en kille kan bli chearleader - märkligt - men det är de som bär upp tjejerna - vilket ju iof behövs.

Paraden var inne i London City, första bilden som ledde hela paraden var en Homecoming tomte - en tjock man med vitt skägg, klädd i lila och klingade med en stor ringklocka o sa: "Ho ho Happy Homecoming!" Han stannade bilden och sa: "I like your hat" till mig, det gjorde min dag, hihi. Paraden påminnde om våra studentflak och lite om Quarnevalen (för er som var med på det här om året). Alla olika skolor hade stora flak med olika teman som anknöt till deras utbildning.

Vi såg matchen, såg cheerleaders, åt stora hot dogs och hejade på vårt lag: Western Mustangs -allt detta i spöregn. Vi förlorade! Men det var roligt att heja!

Jenses rumskompisar är alla rugbyspelare och de hade en match direkt efter fotbollsmatchen, det var mycket roligare att titta på, massor med action - de har ju inga skydd på sig - det var blod överallt och massor med sjukvårdare som ryckte in och tejpade om spelarna. Skoj!!

Mellanfesten blev att vi låg i soffan hemma hos mig, åt massor med kakor, drack te och spelade Nintendo. Vi beställde pizzor, men de kom tre timmar försent - för att det var så mycket att göra pga homecoming - när pizzorna väl kom hade alla åkt hem för att byta om för festen - så Anna och jag åt upp det mesta själva. Oups!

Utgången var inte särskilt lyckad, alla var odrägliga för att de hade druckit sen kl åtta på morgonen. Själv var jag helnykter, trött och irriterad på en av utbytestjejerna som slogs hela tiden och spottar när hon pratar.