tisdag 29 september 2009

Jag har mat!

(skrivet 20 september) Precis som helger brukar göra har även denna helg gått riktigt fort. Fredag var jag bara helt död efter bravaderna på The Dutch Party dagen innan, så vi tittade på film med roomisarna. Igår, lördag, gick Trine (från Danmark), Paul (Australien), Calle och jag till en marknad här i stan - de hade alla möjliga grejer och en liten avdelning med internationell mat och gissa vad jag hittade! KNÄCKEBRÖD!!!! Två små packet knäckebröd + lite persisk fetaost blev 80kr. Dödyrt. Men så värt det. Vädret var fantastiskt, solen sken hela dagen och vi bara vandrade omkring på stan.

På eftermiddagen tog vi en taxi till mataffären och handlade MAT! Det var en lättnad att komma in i mataffären (som förövrigt var gigantisk) och se färsk mat. Yeeeyyy. Jag har ätit konstig mat i snart två veckor bara för att vi inte haft tid att handla ordentligt. Nu har jag bananer (de är superbilliga här) och broccoli, hihi. Jag köpte en vattenrenare så jag kan dricka vattnet i det här landet utan att det känns som att jag håller på att dricka från en pool.

Efter shoppandet kom min farbror och hans fru + kusinen hela vägen från Toronto för att hälsa på. De stannade i kanske en timme, jag visade dem runt och de gav mig lakan (ännu mer yeey för det behövde jag verkligen). Det var riktigt gulligt av dem att komma och hälsa på. Kusinen Rona stannade kvar över helgen. Det var andra gången jag träffade henne, någonsin, men det känns inte alls som att vi är precis lärt känna varandra. Hon är hur skön som helst! Vi sov i min lilla lilla säng, det var alldeles för trångt för att båda skulle kunna dreda ut sig.

Vi hade förfest hemma hos oss med ett gäng kanadensare och utbytesstudenter. Sen gick vi ut och dansade...heeeeellllaaaaa natten. Rona och jag bestämde oss helt plötsligt mitt i allt att åka hem. Jag hade lovat Anna att crasha hennes säng om jag kom hem efter henne, det gjorde jag också. Så jag väckte henne, vi gick ner till köket och åt EN HEL CHEESECAKE (mums) sittandes på köksgolvet i pyjamas. Sen kom Brittany och Calle hem med the french guys och vi hade efterfest hos oss. Vi dansade.... jag har klagat någon gång över att vi inte har ett bord i vardagsrummet, det visade sig vara rätt bra för det fanns massor med utrymme för att dansa. Självklart vaknade Matt av allt väsen, när han kom ut trodde vi att han skulle klaga eller nåt, men han vara log och började dansa... kl fyra på morgonen! Härlig grabb...

Idag har jag varit på långpromenad med Rona och visat henne campus....sen har det inte hänt så mycket mer.














The family - Jag, Anna, Matt, Brittany och Calle
Ett riktigt bra gäng måste jag säga.

The Dutch party

(skrivet 17 september) Calle var ute igår natt med ett gäng, jag följde inte med för att jag har lektion kl 8.30 på torsdagar. Självklart fick jag höra av Calle hur tråkig jag är ett antal gånger....men det var värt att få sova lite. Jag hade lite ensamtid och myste för mig själv på mitt rum. Ett litet tag efter att jag äntligen hade lyckats somna stormar Calle in på mitt rum, full som jag vet inte vad, lägger sig på det hårda trägolvet (!) och börjar prata för fulla muggar, eller han snarare skrek. Jag fick schyssha honom hela tiden för att han inte skulle väcka resten av huset. Till slut lyckades jag få ut honom....dags att låsa dörren på nätterna känner jag :)

Torsdag kväll = festkväll här i London. De festar visst på torsdagar, vilar fredag, och festar igen på lördag för att vila på söndag. Väldigt mycket tid som går.... Problemet är bara att jag har lektion jättetidigt på fredagmorgon. Men det gjorde inget den här gången, när Jense från Holland hade "Dutch Party". Hur kul som helst...han bor med tre enorma kanadensiska killar som spelar rugby och går runt och säger "Hey man", "What's up dude?", "High fivar" hela tiden och kallar Jense för "the big fagett" bara för att han är europeisk och har tajta kläder med fixar sitt hår. De dricker öl som vi dricker vatten och är allmänt högljudda. Men de vet helt klart hur en hemmafest ska vara. Vi lekte massor med öllekar (Anne nu har jag fler lekar att lära dig). Självklart spillde folk öl överallt så de hade en stor mopp mitt i vardagsrummet och uppmanade folk att torka upp så fort de spillde... very classy! Jense hade dekorerat hela huset med oranget (det är uppenbarligen deras färg) och vi dansade till holländsk musik. Allting spårade självklart ut till slut. Festen avslutades med en leverans med 10 pizzakartonger - man kan ju inte låta bli att älska Canada ibland! The french guy Vince däckade på badrumsgolvet och sov där hela natten.... trevlig överraskning för Jense på morgonen.




måndag 28 september 2009

Canadian Goose, what's that?

(skrivet 16 september) Ni kan börja kalla mig för Miss Hurtbulle, jag vaknade kl sex imorse och gick och tränade. Passet heter Stability Ball Fusion och är hur kul som helst för man gör alla övningar med en pilatesboll. Salen var minst sagt färggrann när alla svepte sina bollar åt olika håll. Självklart tvingade jag med mig Marieke (holländskan) och Natalie (Nya Zeeland). Natalie var visst morgonpigg, men Marieke ringde på morgonen för att se om jag bara skämtade när jag sa att hon skulle vara på gymmet kl 06.30. Men där fick hon allt, haha, upp och hoppa var allt jag hade att säga. Okej jag ska inte vara för kaxig, för nu på kvällen var jag på bio och kunde knappt hålla ögonen öppna, tröttheten hann ikapp mig!

En liten observation: Böckerna här refererar till HER varje gång de ska referera till en person. Det tyckte jag var lite coolt, i Sverige står det alltid HAN, eller på senare tiden kan man hitta han/hon. Bara så ni vet.... :)

En till observation: Canadina goose jackor är inte alls kända här... knappt någon som vet vad det är. Jag fick googla fram en bild och visa en kanadensisk tjej för att hon skulle fatta. Tror inte det funkade då heller...

O så en till: Ingen här har Converse skor på sig. Det är typ bara vi exchange students och några enstaka andra kanadensare. (på campus alltså, jag kan inte prata för hela landet)

På min "att göra/att uppnå i Kanada" lista står det bland annat: Lära mig skillnaden på Tuesdag och Thursday. Jag har verkligen aldrig vetat skillnaden, har alltid chansat. Jag har till och med skrivit in Tuesday på tisdag och Thursday på torsdag i min nya kalender på de första veckorna för att inte säga fel. Nu har jag faktiskt lärt mig skillnaden utan någon större ansträngning. Jag tänker bar att Thursday är senare under veckan och därför har den en extra bokstav....är det begripligt? Jag försökte få Calle att förstå vad jag menade (för han kan inte heller skillnaden) men han verkade inte riktigt nappa på idéen.

Yassi i London - lite av en katastrof

(skrivet 15 september) Jag förstår inte hur jag lyckas vara pluggförvirrad vart jag än hamnar. Någon som har några tips på hur jag ska lära mig att fokusera? Det har definitivt inte blivit bättre nu när jag äger en bärbar dator. All den tid som jag brukade tillbrinda med att titta rakt ut i vädret på SU går nu åt att leka med datorn. Tips tack!!

Vi hade en introduktion till Common law idag, för er som inte är jurister kan jag kort förklara bland annat Kanada, USA och England har ett annat rättsystem som inte utgår från lagen lika mycket som vi gör i Europa utan den utgår från praxis - alltså beslut från domstolar som blir vägledande. Anyway, vi hade en genomgång av Kanadensisk common law idag och det var som en chock. Det är konstig och förvirrande (det visste jag redan) men läraren beskrev det som att "det är ju bra för då tjänar vi advokater mer pengar" - det förklarar många människors föreställning om att alla advokater är giriga pengatokar. Rättssystemet är så virrigt att en vanlig människa aldrig skulle kunna klara sig genom ett domstolsförfarande, de har undantag för varje undantag och de vet inte ens själva vad som är rätt eller fel - allt är en stor chansning, och den som lyckas övertala juryn bäst "vinner". Hallå, vad hände med rättssäkerheten??!!??? Suck... (fasiken, nu blev jag så upprörd igen så jag tappade min macka golvet)

Jag organiserade en liten got together med alla utbytesstudenter, så vi var på Thai restaurang ikväll, mums så gott det var. Jag försökte välja något annat än grön curry gryta, men det går bara inte. Det är min favorit! Efter middagen gick vi till Jack's som är en enorm bar där man alltid kan lita på att det är något som händer. Hängde där ett tag och tittade på en basebollmatch (det blev bråk på planen, det var det enda roliga med matchen, haha). Baren bjöd oss på pizza, mycket märkligt. Men gott var det!

Ja just ja, nu ska ni får höra på katatrofen. Fumliga jag tappade HELA min stora tygpåse med träningskläder, smink och allt annat krims krams som jag alltid bär med mig, PÅ BUSSEN! Chauffören bromsade så hårt så allting flög ner på golvet och spred sig. Chauffören stannade så jag kunde plocka ihop mina grejer och lite folk hjälpte till, de måste ju undrat vad jag höll på med som hade en sån stor blanding av grejer i min väska. Som om det inte var tillräckligt pinsamt så lyckades jag inte få upp dörrarna när jag skulle gå av bussen. Man måste tydligen trycka på handtaget, det visste inte jag, jag är van vid att dörrrarna öppnas när man närmar sig dem. Jag försökte trycka lite här och var men tydligen inte på rätt ställen. Till slut kom en kille och tryckte på handtaget åt mig. Jag kände att jag behövde förklara mig så jag ökade pinsamheten genom att vända mig om och titta tillbaka på alla i bussen och säga: If you wonder why I'm so confused it's because I'm an exchange student! (hahaha)
Rebecca från Nya Zeeland och jag på Thai restaurangen. Alltid lika glad av grön curry.

Måndag, dags att bli seriös?

(skrivet 14 september) Imorse väckte Calle mig för att starta den första riktiga veckan i skolan. Nu är det dags att bli seriös och faktiskt gå i skolan. Vilket känns jättemärkligt eftersom jag har varit ledig nästan hela sommaren och inte varit särskilt seriös i skolan förra terminen (oups, haha) Anyway, nu ska jag försöka skärpa mig.

Första lektionen var Immaterialrätt och den satte direkt stopp för min motivation. JAG FATTADE INGENTING. Jag snappade upp allt hon sa men jag kan ju inga juridiska termer på engelska o jag kan inte kanadensisk lag. Professorn är världens bitch. Hon visade direkt att hon ogillar utbytesstudenter och att hon inte tänker vara hjälpsam. Min studekoordinator tycker jag ska byta kurs... men jag tänker inte ge upp. Ensam utbytesstudent med 79 andra kanadensare!! Vi får se hur det går....

Jag fick en akuttid hos skoldoktorn idag för min fot är katastofal. Fick antibiotika i tre olika former och läkaren sa: "Do not drink and do not walk" -> det kommer ju aldrig gå. De var helt galet effektiva och duktiga på "the health center" tog totalt 20 minuter. Chocken kom när jag skulle ta ut medicinerna, wow va dyrt det var. 600 kr för lite antibiotika. Helt galet, man kan skicka in sina kvitton till någon form av myndighet och få en check tillbaka. Men det låter ju väldigt ansträngande.

Jag måste berätta om Stuart - han är en sån där exchange buddy som jag har berättat om förrut. Men det fina med Stuart är att han har tagit rollen som allas exchange buddy. Han är som en storebror, man kan ringa honom och fråga om allt möjligt och räkna med att få ett riktigt bra svar. Vet han inte svaret så ber han att få återkomma, så får man ett mail en timme senare med utförlig information som förklarar allt in i minsta detalj. Han bryr sig verkligen, det kanske låter konstigt att jag verkar så förvånad över hans vänlighet - det beror på att jag inte är van vid att folk tar sig så mycket tid för att hjälpa varandra. Den spanska tjejen Elena är lite småkär i Stuart, vilket är rätt roligt för hon är superliten och han är gigantisk.

Simmade i vår stora pool på campus idag. Älskar att allt är gratis!! :)

Få ordning på mitt rum tar längre tid än jag trodde. Har precis försökt packa upp det sista, men blev avbruten av en jättemysig session av tjejsnack med tjejerna jag bor med. Vi tre bor på övervåningen. Först kom Anna in till mig, slängde sig på sängen och började prata. Brittany hörde såklart det och kom in hon med. Men Brittany är lite mer försiktig, så hon frågade lite snällt om hon kan få sätta sig på min stol. Det är ganska coolt att tjejer alltid är tjejer. Oberoende av ursprung, språkskillnad eller andra aspekter - tre tjejer i mjukiskläder leder alltid till temat killar, relationer, kläder, skola + att vi såklart pratade om alla nya människor som vi börjar lära känna. Allt pratande gjorde oss hungriga, så vi tog ett midnight snack nere i köket med grabbarna. Anna och jag är extremt lika på vissa punkter, en av dem är att vi älskar att småäta. Haha, inget bra inflytande på varandra. :) (i övrigt är vi lika spralliga och lite småtokiga) Nu är mitt huvud lagom överkokt efter första tjejsnacket på engelska - bra för ordförrådet!

onsdag 23 september 2009

Söndagsmys

(skrivet 13 september) Den här söndagen har varit fantastisk. Först åkte jag till Natalie - från Nya Zeeland - som hade pool party. Ja, tjejen har en pool på sin trädgård - galet! Det hände inte så mycket, vi var ett gäng som satt och snackade, och eftersom det bara var tjejer ledde det direkt in på massor med tjejsnack såklart.

Söndagar är städdag hemma hos oss. Så när jag kom hem började vi alla städa. Vår dammsugare är från tidigt 70-tal....det pyser ut mer damm ur den är vad den suger in. Men vi lyckades få det lite rent iaf. Sen satt vi alla i vardagsrummet och tittade på film, det var riktigt mysigt. Känns som att jag börjar få ett grepp om rumskompisarna nu. Matt är den som håller sig mest för sig själv... men å andra sidan är han vår handyman. Alltid bra att ha en sådan person nära till hands.
Just det, Marieke (från Holland) och jag var och köpte lite matvaror. Jag var så glad när jag såg alla grönsaker och frukt. Weee så nu har jag lite mat i kylen.... mycket trevligt!





















Till vänster: Pool party hos Natalie
Till höger: Calle tar det här med städdag väldigt seriöst.

tisdag 22 september 2009

Hemlängtan

(skrivet 12 september) Vaknade upp imorse av ett sms. Innehållet var jättetrevligt egentligen, men det gav mig en plötslig hemlängtan. Jag insåg att "O-week" är slut nu och att jag måste börja underhålla mig själv och att jag ska bo här länge. Jag låg i sängen och grät tills jag somnade om igen. När jag vaknade nästa gång hade Calle kommit hem. Han satte sig på min sängkant och så började vi prata om hans galna fredagskväll! Då kändes allt bra igen. :) Vi hängde på mitt rum hela morgonen, efter ett tag kom Anna (den tredje rumskompisen) och kikade in att se vad vi hade för oss. Hon tyckte det såg så trevligt ut så hon la sig på sängen hon med....(vilket både Calle och jag blev rätt förvånade över eftersom vi knappt känner henne alls). Sen kom Brittany och satte sig på en kant och efter ett tag märkte väl Matt att resten av huset var tomt så han kom också in på mitt rum. Där satt vi, alla fem, och pratade om lite allt möjligt, i husets minsta rum! Hehe... Det hela ledde till att vi hade vårt första "house meeting" - vi pratade lite om hur vi ska göra med städning osv.

På kvällen var det dags för "house warming" = inflyttningsfest hos en av utbytesstudenterna från Sverige, Jenny. De hade Mexikotema - vilket jag inte hade någon aning om för jag kom dit helt vanligt. Men Paul, killen från Australien hade verkligen lagt ner mycket möda på sin utstyrsel. Sjukt roligt!

300 meter från Jennys fest fanns det en villa - 173 Regent Street - som hade bestämt sig för att introducera sina nya svenska rumskopisar till traditionella nordamerikanska öllekar! Det var hemma hos oss såklart. Det hela ledde till att alla från Jennys fest kom hem till oss och vi lekte "flip cup" - vilket går ut på att man ska dricka öl ur en mugg och sen ställa muggen på bordskanten och flippa upp den till "rätt sida" och det lag som lyckas göra det först vinner. Jag vet, väldigt dåligt förklarat, jag får visa er någon gång helt enkelt. Lag EUROPA vann såklart för vi är bra öldrickare! Tur att jag hängde med Annica en del förra året och lärde mig dricka öl, jag skulle aldrig klara mig i det här landet annars!

Har lyckats få lite ordning på mitt rum nu...har satt upp bilder på alla nära och kära på rummet. Nu ser det lite mindre ut som ett vandrarhem. Fast min säng ser fortfarande ut som en sjukhussäng! Det gillar jag inte.













Team Europa väntar förväntansfullt på att muggen ska hamna rätt.

Grafitti Night

(skrivet 11 september) Jag har valt en kurs som heter "Evidence" - hade första lektionen idag och det visade sig vara precis som jag förväntade mig fast lite bättre. Vår professor är en blandning mellan advokaterna i Law & Order och Judge Judy. Det är helt stört coolt! Ja jag är världens största nörd som blir så exhalterad av processrätt. Men det är så stört att det faktiskt funkar som i filmerna (med viss modifiering eftersom det här ju är Kanadensisk lag och inte Amerikansk). Det enda är att professorn pratar waaaayyyy för fort. Jag tror knappt han hör själv vad han säger.

Vi hade ett möte med våra "exchange buddies" idag. Vilket är som våra faddrar.... men jag missade det för jag gick hem för att vila lite (min vänstra fot är nu dubbelt så stor som den högra och den börjar gå från röd infektion till att bli lite svart...nice!!) Självklart fick jag ångra bittert att jag missade mötet för de andra hade fått massor med gratissaker och vita T-shirtar att ha på "Grafitti Night" som startade senare ikväll. Så jag fick åka till ett köpcentrum för att köpa en egen tröja. Åkte med två holländare, Marieke och Jense. Jense visade sig vara världens tjej och provade skor i över två timmar. Helt stört! Medan jag väntade på bussen för att åka hem började jag prata med fyra 18-åriga killar som precis hade börjat på universitetet. De är så små, men jag fick mig ett gott skratt när de berättade om alla olika konstiga aktiviteter de har haft under sin "O-week". Älskar att folk bara börjar prata med en spontant här, passar mig perfekt!

Vi gick på en liten visit till sporthallen på campus. OH MY GOD! Den är verkligen enorm, de har hur många träningspass som helst och ett enormt gym + massor med fotbollsplaner osv. Och allting är GRATIS!! Graaaatiiiisssss.... jag ska börja träna så fort min fot läkt.

På kvällen hade vi en "pre preparty" hemma hos mig med massor av utbytesstudenter. Sen drog vi vidare till förfesten som låg granne med mig där alla kanadensiska juridiskstudenter hade tryckt sig in i en villa. Haha...det var trångt men sjukt kul. Grafitti night gick helt enkelt ut på att man skrev på varandra, eller ja, på varandras tröjor. Återigen ett Kanadensiskt fenomen, alla möjliga människor kom fram till oss utbytesstudenter och skrev och startade en - konversation - de är så sociala!! Festen fortsatte på en club där är känd för "grinding" - vilket betyder att tjejen gnider sig mot killen på dansgolvet. (man lär sig nåt nytt varje dag, hehe) Folk var helt galna! En kille tappade en flaska öl från andra våningen ner på mitt huvud när jag var på dansgolvet. Det svartnade totalt och jag ramlade ihop. Killen kom ner och sa: "Sorry, find me later and I'll bye you a drink" = mongokarl!! Sen var det en tjej som spydde rakt på mina fötter.... (liknade vår proppfest på juristernas hus lite, haha) efter spyan fick jag nog.

Nu ligger jag i min säng och ska sova.... klockan är snart fyra på morgonen. Den här veckan har varit så lång.














Den fantastiske Paul från Australien som jag ska tvinga med på massor med tjejiga träningspass så fort min fot har läkt. Alla hade vita t-shirtar på sig som folk har skrivit på. Tyckte lite synd om alla som inte visste om temat och kom värsta uppklädda helt i onödan.

måndag 21 september 2009

"O-week"

(skrivet 10 september) Igår hade jag min första lektion, International Trade Law. Vår professor är helt fantastisk, han tar verkligen hänsyn till att många av oss är utbytesstudenter i gruppen. Det var inte lätt att hänga med. Anna, du hade helt rätt i att jag knappt behöver papper och penna för jag hinner ju inte ens skriva något. Alla här har med sig sina datorer på lektionen och skriver som galningar somtidigt som läraren pratar, det är rätt störande faktiskt.

Jag har nog inte nämnt det ännu men jag fastnade med foten mellan en dörr i måndags. Såret blev ganska så stort och äckligt och nu är det superinfekterat. JAG KAN INTE GÅ!! Det gör helt stört ont. Folk kallar mig för "plåstertjejen" för det är det enda jag letade efter första dagen i skolan. Var hos skoldoktorn idag och fick massor med antibiotika - hoppas verkligen det läker snart för allt vi gör här är att gå!

Det pratas inte så mycket om svininfluensan här men det finns decinfektionsgel överallt på campus (älskar det här landet, behöver inte ha med det i min väska längre,hihi) och vi har fått instruktioner om hur vi ska sköta vår hygien. Om någon nyser eller hostar mycket kan de bli tvungna att gå runt med munskydd på campus. Haha....

Igår hade vi ett beach party med alla förstaårselever. Vi fick åka sådana där fina gula skolbussar som man ser på tv :) Och idag kom jag precis hem från en finmiddag med alla professorer och rektorer osv... jag fick skjuts hem av en snäll kanadensare på festen som tyckte synd om haltande Yassi.
Snart är denna O-week (orientation week = insparksvecka) slut. Det har varit helt galet - har inte alls haft tid att vara hemma. Inte packat upp eller ens köpt någon mat. Som tur var har vi fått mat på alla olika event.

















Beach party. Än så länge är det inte kallt.... det roliga är att vi alla var helt fel klädda jämfört med alla kanadensare. De hade flip flops och shorts och alla hade varsin boll eller något annat sportigt med sig, medan vi kom i byxor, tjocktröja och vanliga skor! Det är lika bra att vara konstig utbytesstudent istället för att försöka smälta in. Det kommer ändå aldrig gå. Bild 2 är Teresia och jag, båda från Sverige, vi hade lyckats klä oss likadant också,hehe.















Hela juridikgänget, vi är 21st
Vår studiekoordinator tvingade oss att ta en miljon bilder, klassiskt skolfoto :)

torsdag 17 september 2009

Första dagen i skolan

(skrivet 8 september) Idag var första dagen i skolan. Det hela gick ut på att träffa alla andra utbytesstudenter på juristlinjen och sen blev vi slussade från ena sidan av campus till andra sidan kors o tvärs för att betala massor med avgifter. Känner mig lite smått ruinerad. Vi hade rundvandring, vilket var extra smärtsamt för mig för jag klämde foten mellan ytterdörren igår och har inget plåster att sätta på. Skolans rektor hälsade oss välkomna och de bjöd på lunch. Mycket lyckat! Campus är enormt, det finns verkligen allt här. Man klarar sig helt bra bara genom att hänga här. Vi har ett food court, mataffär, ett ENORMT gym med över 70 pass i veckan + massor med danspass, badhus, sjukhus, tennisbana, squashbana, badmintonbana, fotbollsplan x2, amerikansk fotbollsplan x 2, hockeyrink x2, bibliotek x4, teater, biograf (kostar bara $3 men ute på stan kostar det $12), starbucks och andra cafeterior x5, blodcentral, apotek, bokaffär x2, apple store och mycket mer. Det är som en jätteliten stad… undrar om jag någonsin kommer upptäcka resten av London, inte för att det är så stort men det känns som att jag kommer tillbringa så mycket tid på campus att jag aldrig kommer se resten.

På eftermiddagen var det bara att åka hem, duscha och vandra fotsätta. Hela den här veckan har vi ”O”-week, orientation week, vilket betyder att det kommer vara fullspäckat med aktiviteter. Vi var ett gäng som åt middag tillsammans ikväll och sedan gick vi till Jack’s där alla ”first year law students” var + de förvirrade utbytesstudenterna där jag ingår. J Jag smugglade med mig Calle också. Alla utbytesstudenter har fått en exchange buddy som typ ska umgås med oss och få oss att känna oss välkomna. De flesta av oss har inte sett röken av våra buddys, men det finns tre ”huvudfaddrar” som är helt fantastiska. Jag tycker lite synd om dem, jag skulle aldrig orka med oss! Haha…

Alla utbytesstudenter verkar väldigt gulliga, några är jätteblyga vilket måste vara jättejobbigt för dem. Det sköna är att vi alla är på samma nivå, otroligt förvirrade och nya i stan, så vi förstår varandra, även om vi ibland inte förstår vad den andra faktiskt säger. Haha, ingen fattar vad de som är från Nya Zeeland säger, deras dialekt är väldigt annorlunda.

Träffade den ena tjejen som jag ska bo med, Brittany – sjukt kul att folk i det här landet faktiskt heter Brittany, Melany, Jeff och Mike. Hon verkar trevlig, väldigt söt och nätt.

tisdag 15 september 2009

London - mitt nya hem

(skrivet 7 september) Idag var det Labour day här i Kanada, så alla var lediga. På morgonen åkte vi för att se en Air show där amerikanska och kanadensiska flygplan gjorde massor med olika formationer och flög omkring i flera timmar. Det kryllade av nördiga killar som hade väntat på denna dag och tyckte att showen var helt fantastisk.

Sen var det dags att ta sig till London - mitt nya hem. Det tar två timmar att åka tåg från Toronto, vilket är rätt lite om man tänker på hur stort det här landet är. På tåget valde vår "vagnvärdinna" ut en person som skulle vara ansvarig för att se till så alla kom ut ur tåget om en nödsituation skulle uppstå och hon inte skulle kunna vara på plats. Det var lite speciellt... det var en man som ställde upp, så han fick lära sig hur nödutgångar osv funkade, sen var det inte så mycket mer med det som tur var.

Att komma till London från Toronto kändes som att allting krympte några storlekar. Staden är inte liten, men i jämförelse med Toronto är det väldigt litet. Det var ingen hemma när jag kom dit, vilket var rätt skönt för jag fick traska omkring och upptäcka husets alla hörn. Jag har aldrig bott i hus förrut, nu måste vi typ klippa gräset och döda spindlar, det blir spännande! Det första jag såg när jag kom in i huset var en SMAL trappa (väldigt engelskt). Jag fick rulla upp mina väskor för trappan. Jag bestämde mig för att hitta Law School byggnaden för jag har lektion imorgon kl 8:30 och skulle jag tappa bort mig då skulle jag verkligen få panik. Dum som jag är tog jag inte med mig någon karta för jag tänkte att det var nära till campus, så jag gick fel såklart. Shit va jag virrade omkring!! Men till slut kom jag fram.... jurister ska ju alltid vara så maffiga o pampiga så inne i Law byggnaden var det massor med målade tavlor på föredetta rektorer osv. Lite coolt faktiskt! På hemvägen var det massor med förstaårselever överallt på gatorna som gjorde olik aktiviteter, det är deras insparksvecka.

Jag hann inte göra så mycket innan det knackade på dörren och det var CALLE!!!! Yey, min landsman hade kommit fram. Vi gick en runda runt stan för att orientera oss lite och sen träffade vi vår första room mate. Jag trodde helt klart att han sa att han hette TIM men senare visade det sig att det visst var MATT. Hehe....helt ute och cyklade. Han slutade aldirg att prata! Vilket hade varit väldigt trevligt om jag inte hade lektion imorgon bitti.

Så nu ska jag sova första natten i det nya huset, det är lite småkyligt och kallt på mitt rum. Ensamt men ändå helt okej. Jag har flyttat hemifrån... till Kanada!! :)





















Bild 1: Mitt rum.
Bild 2: Vår villa, hihi!! :)
Bild 3: Ja gott folk, vi har två kranar i badrummet, en för kall och en för varmt vatten. London är sig likt även i Kanada.

lördag 12 september 2009

Söndag på IKEA

(skrivet 6 september) Kusinen behövde köpa fler saker till sitt studentrum så första stoppet på söndagen var IKEA! Det kändes som hemma. :) Det fanns massor med gott att köpa, jag ska verkligen åka dit någon gång när jag är i London och köpa lite köttbullar med lingonsylt. MUMS!

Igår när vi var och såg Niagra falls gick vi in i en hoppyaffär som hade allt möjligt skräp och för första gången någonsin fanns det en namnskylt MED MITT NAMN PÅ!!! Det har aldrig någonsin hänt förrut. Kanada är så multinationellt!

På kvällen gick vi upp på min farbrors takvåning där det fanns en pool och massor med grillar. Vi hade en bbq med deras grannar och efter det gick vi på en Spansk dansshow nära deras hus. Vi åt churros!! Mums... (madde det fick mig att tänka på dig och när vi var på utbyte i spanien).
Farbror grillar för fullt på taket av deras höga hus, superfin utsikt över hela Toronto!

torsdag 10 september 2009

Niagra falls

(skrivet 5 september) Jag har nog aldrig sovit så gott i en ny säng som jag gjorde igår natt efter utgången i Toronto. Min kusin pluggar i en stad som heter Waterloo och ligger mellan Toronto och London. Hon ska flytta in i en lägenhet och har köpt möbler från IKEA, de fick precis veta att möblerna inte kommer vara sammansatta när de levereras. Det var en stor chock för dem!! :) haha hur kul som helst. Så vi åkte till Waterloo för att skruva lite möbler....men vi kom inte särskilt långt eftersom IKEA hade levererat en halv säng och två skrivbord istället för en hel säng och ett skrivbord, så vi åkte till Niagra falls istället. Världens mysigaste road trip med familj och två av deras vänner. Jag har nog inte skrattat så mycket på länge. Roligast var det att göra narr av kusinens persiska, hon uttalar vissa ord helt fel så det får en annan mening, sjukt kul! Niagra falls ligger precis vid den amerikanska gränsen, på vägen dit svängde min farbror fel så vi hamnade på vägen till USA. Igen av oss hade leg med oss och min farbror fick verkligen panik, för uppenbarligen är gränspolisen rätt hård. De trodde vi var flyktingar, speciellt eftersom vi hade en hyrbil. Men vi lyckades få dem att fatta och så fick vi svänga in på rätt väg!


Niagra falls var coolt, det är Lake Ontario som rinner ner i Lake Eire.... vi åkte båt in i vattenfallet. Blött var det! Sen på hemvägen köpte vi en megapizza och åt på bilden, kändes lite som Iran när man stannade på vägen till Shomal (norra Iran, uppe i bergen).

onsdag 9 september 2009

Första kvällen...















(skrivet 5 september) Det var inte lätt att ta sig in i det här landet måste jag säga. Efter lite förseningar fick jag köa i tre timmar för att få mitt study permitt, vilket var väldigt störande eftersom min farbror stod utanför och väntade på mig och jag inte hade någon möjlighet att ringa honom. När vi kom fram till min farbrors lägenhet, som var uppe i ett torn, på 26e våningen – var det bara att duscha och byta om för att gå ut med kusinen. Då hade jag varit vaken i 20 timmar. Det hände inte så jättemycket, men jag fick åka tunnelbana och ”street cars” (=vår spårvagn typ) och se lite av stan. Min kusin är 19 (det är hon på bilden med mig), och hennes tjejkompisar var verkligen TJEJER. Med kortkort och höga klackar köpte de sprit och satt på tunnelbanan och halsade vodka för att bli fulla innan de kom till stället vi skulle till. För varje station blev vi fler och fler och till slut var det värsta stora gänget… det coola var att alla var från olika länder ursprungligen men pratade såklart flytande engelska. Det gällde att passa sig och inte prata persiska med kusinen var som, för det var smockat med iranier. Det finns visst många iranier i Toronto fick jag lära mig. Men det gick inte att avgöra vem som var från vilket land, det är det fina med Kanada, alla är från Kanada… det spelar ingen roll vad man har för ursprung och folk kan vara stolta över sitt ursprung. Inte Det beror väl till stor grad på att alla är här på samma villkor i Kanada, några kommer bara lite senare än de andra. Efter några timmar av dansande och sånt fick jag tvinga hem min kusin runt kl två på natten.

Bild på mig efter att ha varit vaken i 27 timmar. Jag har gömt mig på toaletten för att slippa dansa ett litet tag.

måndag 7 september 2009

Canada - here I come!

(Skrivet 4 september) På uppmaning av mina tjejkompisar har jag nu startat en reseblogg – 8 manader – fyndigt eller hur? Jag ska inte ta åt mig äran alls, det var Anne som kom på namnet. Nu ska jag tillbringa åtta månader i Kanada och plugga på University of Western Ontario.

Jag vaknade imorse och hade någon form av lugn panik. Sms:ade lilla Annika och skrev: ”Jag vill inte åka”. Men innan jag hade fått hennes svar hade paniken lagt sig att nu känner jag mig helt okej. Det ska bli riktigt roligt, jag ska på ett äventyr! Jag har inte gråtit en enda tår, förmodligen för att jag grät färdigt igår när jag sa mina sista farwells.

Kom hem runt kl sju på kvällen igår och skulle packa klart. Det var inte så mycket kvar eftersom jag har tittat på Days of our lives och Oprah i snart två veckor samtidigt som jag packat. Men det stora momentet; att VÄGA väskorna var kvar. Som tur var hade jag både Anna och Madde där som tvingade mig att sålla. De sa egentligen inte så mycket men deras blickar och närvaro var tillräckligt för att jag skulle ta bort mina åtta kilo övervikt relativt snabbt. Men när de gått fick jag panik över att inte ha med mig mina fyra par byxor och tre tjocktröjor så jag packade ner dem i handbagaget. Man fick bara ha en handväska, men det struntade jag i, och det var ingen som höll koll. Men självklart fick jag ångra det bittert när mina gate byttes från nr 3 till 64 – sjukt långt att gå – min sjukgymnast hade dödat mig om hon såg hur mycket jag kånkade på.
Först flög jag till Frankfurt, därifrån skulle jag ordna så jag fick en sittplats på planet till Toronto. Killen som ordnade det var super gay och när han pratade lät han precis som Brüno.

Just nu sitter jag på planet till Toronto. Bredvid mig sitter en svartrockar tjej från Ryssland som är förkyld - suck – jag kommer få svininfluensa innan jag ens kommit fram. På andra sidan sitter en vanlig liten man – det skriker kanadensare om honom – han är gift och har en liten dotter med brunt hår. Hans mat var det nog något konstigt i, för han har varit på toa lite oräväckande många gånger. Allt det här har jag upptäckt utan att ens prata med dem. De är inte särskilt pratglada, vilket egentligen inte gör något men det är lite tråkigt nu när jag har lovat mig själv att jag ska bli värsta networkingbruden. Vi har suttit såhär, packade som sardiner i snart sex timmar. Det är två timmar kvar….sen är jag framme. I helgen ska jag bo hos min farbror – som jag har träffat en gång för fem år sedan, och min kusin som jag aldrig har träffat. Det är lite pirrigt men känns ändå som en bra start på resan. Kusinen verkar vara värsta partybruden av att döma från hennes facebookbilder, hon mailade mig i veckan och sa att direkt efter att jag har landat ska vi hem, byta om och sen dra ut. Jag kommer dö!! Lär sova på bardisken. Men det är bra för networkandet att komma ut direkt. På tisdag bär det av till London, där jag ska bo i 235 dagar. (Nej jag räknade inte ut det för att jag är mongo, utan för att man skulle fylla i tullpapper på planet och där stod det ”How many days are you staying?” -> då var jag ju tvungen att räkna ut det.

Tack till er alla som tagit er tid att säga hej då till mig på olik sätt. Jag uppskattar det massor och jag kommer verkligen att sakna er, men det känns bra att skriva till er här – känns som att avståndet minskar.