(skrivet 5 september) Det var inte lätt att ta sig in i det här landet måste jag säga. Efter lite förseningar fick jag köa i tre timmar för att få mitt study permitt, vilket var väldigt störande eftersom min farbror stod utanför och väntade på mig och jag inte hade någon möjlighet att ringa honom. När vi kom fram till min farbrors lägenhet, som var uppe i ett torn, på 26e våningen – var det bara att duscha och byta om för att gå ut med kusinen. Då hade jag varit vaken i 20 timmar. Det hände inte så jättemycket, men jag fick åka tunnelbana och ”street cars” (=vår spårvagn typ) och se lite av stan. Min kusin är 19 (det är hon på bilden med mig), och hennes tjejkompisar var verkligen TJEJER. Med kortkort och höga klackar köpte de sprit och satt på tunnelbanan och halsade vodka för att bli fulla innan de kom till stället vi skulle till. För varje station blev vi fler och fler och till slut var det värsta stora gänget… det coola var att alla var från olika länder ursprungligen men pratade såklart flytande engelska. Det gällde att passa sig och inte prata persiska med kusinen var som, för det var smockat med iranier. Det finns visst många iranier i Toronto fick jag lära mig. Men det gick inte att avgöra vem som var från vilket land, det är det fina med Kanada, alla är från Kanada… det spelar ingen roll vad man har för ursprung och folk kan vara stolta över sitt ursprung. Inte Det beror väl till stor grad på att alla är här på samma villkor i Kanada, några kommer bara lite senare än de andra. Efter några timmar av dansande och sånt fick jag tvinga hem min kusin runt kl två på natten.
Bild på mig efter att ha varit vaken i 27 timmar. Jag har gömt mig på toaletten för att slippa d
ansa ett litet tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar