En sorgsen dag

(skrivet 8 oktober) Det har varit en sorgsen torsdag. Mitt under en lektion ringde mobilen, jag svarade inte såklart, direkt därpå kom ett sms av min bror där han skrev att min farmor har dött. Jag lämnade lektionen, fast jag hade ingenstans att ta vägen. Ringde bror min och pratade lite, fick lite detaljer. Sen stod jag i stort sett och grät utanför biblioteket - det var en tjej som gick förbi och började prata med mig hur länge som helst och hämtade näsdukar. När hon gått kom en liten tant och gav mig en stol och sa: "I don't know what's happened but I figure you need to sit down." Tycker synd om mina stackars farmor som hade det så jobbigt de senaste åren - hoppas hon får vila i frid nu.

Efter lektionen fikade jag med Jense och Charlotte. Jense höll mig sällskap hela dagen - vi satt på biblioteket och pluggade sen åkte vi till köpcentrumet och köpte visselpipor (att blåsa i om vår kanot välter) och stora plastpåsar (att ha all mat i och hänga i träd för att inte bli uppäten av björnar) till campingen. Det tog inte mer än en timme efter att jag fick veta att farmor dött innan jag började få sms, samtal och mail från alla möjliga - nära och kanske inte lika nära - vänner som erbjöd sig att hitta på saker med mig, beklagade sorgen osv. Verkligen helt otroligt överväldigande och glädjande. Mest fantastisk var ändå ett mail jag fick av vår rektor:

"Dear Yasmine:

I understand from Amy Jacob that you have just received news of the death of your grandmother. On behalf of the faculty and staff at the law school, may I extend my sincere sympathy.

I know that Andrea is away this week but if you need to talk to someone or if there is anything I can do for you, please know that my office door is always open. My office is located at Room 240 in the Administrative Offices on the 3rd floor.

Regards,
Beryl"

HELT OTROLIGT SNÄLLT - hur vet hon vem jag är liksom? Och vem är Amy Jacob?

Jag fick byta campinggrupp, så nu är jag med Jense och Paul. Det verkar lite roligare. Elena, Trine och jag gick på bio idag. Kändes som att de ville underhålla mig för att få mig att bli gladare, vilket var himla gulligt. De hade köpt knäckebröd till mig också....gullungar!!