Ein Prosit, ein Prosit!!

(skrivet 17 oktober) Allt roligt och lite småmärkligt som händer på den här resan gör jag tillsammans med Paul och Jense. Eller jag planerar det med dem och så slutar det med att jag drar med Calle och några till. Den här gången åkte vi till en grannstad, Kitchener, där det varje år är en jättstor Oktoberfest (för att alla tyskar som emigrerade till Kanada hamnade där). Går ju inte att missa när vi har en kille från Holland som pratar flytande tyska av någon anledning, en nyfiken Australienare och en (jag alltså) Svensk som tycker allt verkar roligt och inte säger nej till något. Haha... vi hyrde en bil (!) och körde till Kitchener för att fira Oktoberfest. På vägen dit bestämde vi oss för att vi måste ju klä ut oss, så vi hittade en maskeradaffär och hyrde kläder. Bara det var urroligt, vi blev genast 10 år yngre med den utstyrseln.

Min kusin pluggar i Kitchener så vi sov hos henne. Vi hade köpt biljetter till en privat Oktoberfest på ett ställe som hette "Alpin House" - vi dansade the chicken dance, åt tysk korv och schnitzel, dansade pardans, jag bjöd upp en 80 årig gammal man - han var grym på att dansa måste jag säga, vi joddlade och tog kort med "Uncle Hans" - som visst är deras Oktoberfestmaskot och så sjöng vi "Ein Prosit" varje gång vi skulle skåla. Fram mot småtimmarna bestämde vi oss för att gå på en vanlig club. Men vi hann ju inte byta om, så in kommer Hans x2 och Greta, (eller Heidi som de kallade mig) till ett ställe med tjejer med korta skinnkjolar och push up BH:ar. (Det är förövrigt hur tjejer ser ut här när de går ut, hemskt). Jag har nog aldrig fått så mycket uppmärksamhet i hela mitt liv. Både tjejer och killar kom fram och gav mig komplimanger för klänningen hela tiden. Jense och Paul var ju i himmelriket för de stod ut i mängden och alla tjejer såg dem ;) DJ:n dedikerade en låt till "Hans & Greta on the dance floor" - haha!!

Imorse hade vi rätt bråttom hem för att lämna tillbaka hyrbilen. Väl framme i London promenerade vi förbi en persisk restaurang (yay!!) och bestämde oss för att äta där. Maten var väl sådär, inte alls som persiska restaurangerna i Sverige (tänker inte ens jämföra med Iran) men det var trevligt att äta lite ris. Killarna var riktigt multinationella, Paul provade allt och visst till och med vad Dough (en yoghurtdryck) var. Calle har massor med persiska kompisar i Sverige så han frågade efter Ghormesabzi (ni vet, det gröna som ni alla gillar) och Jense och Sven var rätt duktiga också. Förrutom att Jense beställde in pommes frites (dödssynd!!)
Resten av lördagen har vi haft famljemiddag med rumskompisarna, lyssnat på musik och gnällt över våra midterms som stundar.

Paul visar upp sin nya outfit...är han inte bara för söt? :)