(skrivet 13 oktober) Kom precis hem från fyra dagar ute i vildmarken. Efter att ha åkt sex timmar norrut kom vi fram till Algonquin Park, det var mörkt och regnigt. Det gällde att hitta ett tält (som de som kommit tidigare satt upp) och bara sova. Det var minusgrader och jättekallt hela nattten. Jag är verkligen inte tjejig och klagar, det här är ren fakta!! Någon som däremot var tjejig är Jense, han klagade hela natten om hur kallt det var, att han behövde gå på toaletten och att killen i tältet bredvid snarkade så högt. Suck! Precis innan vi la oss var det någon som berättade en läskig historia om en björn som ätit hans kompis pappa när han var och campade, så Xhanti och jag var på riktigt rädda ett tag. Hehe... vill ju inte bli uppäten.
Lördag morgon fick vi veta att vår gruppledare (= enda nyckeln till överlevnad) inte kommit och att vi skulle bli indelade i nya grupper. Så de delade vår grupp och vi fick en ny ledare, som varken hade mat eller tält till oss. Det hela slutade med att jag sprang runt och ordnade upp det hela. Vi fick ett tält, men väldigt lite mat.... så det gällde att äta strategiskt så maten skulle räcka. Vi paddlade kanot runt olika sjöar och gick igenom transportsträckor i skogen för att komma till slutdestinationen för varje dag - vår campingplats. Det var riktigt tufft; inte välta, dra in kanoten utan att typ spräcka botten, transportera all packning och kanoten genom långa sträckor i skogen - väldigt outdoorsi!!
När vi hade paddlat i kanske 10 minuter på första sträckan och beundrat den fantastiska naturen sa Jense: "I feel like one with mother nature!" Vilket vi var också, vi paddlade och sjöng sånger...hade allmänt trevligt....tills det plötsligt blev storm. Vädret vände verkligen från ena minuten till den andra, då var det bara att skärpa sig och paddla mot land SNABBT. Stormen ledde till att vi kom till vår campingplats efter solnedgång. Vårt tält saknade två delar vilket ledde till att det tog oss två timmar att få upp det i spöregn och mörker. Alla var verkligen frustrerade (Jense började ge upp och planera att sova under kanoten), till slut fick vi upp det men då var det BLÖTT. Den kvällen var ett helvete, vi fick låna en spis och gjorde lite makaroner, sen började det spöregna igen så vi slängde oss i tältet och åt makaroner med händerna bara för att få i oss lite mat. Resten av kvällen satt vi och skrattade lite småhysteriskt och väntade på att stormen skulle avta så vi kunde hänga upp vår mat (man ska visst det för att björnarna inte ska lockas till campingplatsen). Natten var svinkall, jag hade frost på sovsäcken när jag vaknade. Andra dagen skyndade vi som galningar genom hela spåret för att komma fram innan det blev mörkt, vi torkade tältet i solen, gjorde upp en eld och till och med lagade mat. Självklart lyckades vi sätta upp tältet i en sluttning så vi gled neråt hela natten. Paul och Jense drog upp mig flera gånger under natten - av någon anledning gled jag mest av alla. Fransmannen Pierre var verkligen hysteriskt rolig, utan honom hade resan aldrig blivit lika rolig. Enda tillfället Paul totalfreakade var när det började snöa på oss, helt plötsligt skriker han: "Jag är från Australien, DET SNÖAR INTE HOS OSS, vad är det här för land? Först snöar det sen regnar det sen kommer det hagel. JAG FRYSER!!" - Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när han fick sitt utbrott. Hehe....
Vårt lag kom fram först till hamnen i eftermiddags. Sista biten sjöng vi: We are the champions låten och pratade om hur vi skulle äta en stor blodig biff till midddag. Det stod lite "vanligt" folk vid hamnen när vi paddlade in, de tyckte vi var ascoola som kom tillbaka, svettiga och äckliga, och såg äventyrliga ut. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har tältat...och paddlat + att jag inte gnällde en enda gång. Vi tog en genväg på vägen hem och åkte inte på motorvägen, så jag såg alla småstäder i Ontario (staten jag bor i) och fick lite sightseeing på köpet. Kanada är verkligen vackert!
Fyra dagar i ett naturreservat, vi hade alla väder: solsken, regn, storm, hagel, snö och mera regn. Vi åt med händerna, diskade i sjön, utförde våra behov i en trälåda och jag hade sju lager av kläder på mig konstant. Känns som att det är dags att ta en dusch!!
Lördag morgon fick vi veta att vår gruppledare (= enda nyckeln till överlevnad) inte kommit och att vi skulle bli indelade i nya grupper. Så de delade vår grupp och vi fick en ny ledare, som varken hade mat eller tält till oss. Det hela slutade med att jag sprang runt och ordnade upp det hela. Vi fick ett tält, men väldigt lite mat.... så det gällde att äta strategiskt så maten skulle räcka. Vi paddlade kanot runt olika sjöar och gick igenom transportsträckor i skogen för att komma till slutdestinationen för varje dag - vår campingplats. Det var riktigt tufft; inte välta, dra in kanoten utan att typ spräcka botten, transportera all packning och kanoten genom långa sträckor i skogen - väldigt outdoorsi!!
När vi hade paddlat i kanske 10 minuter på första sträckan och beundrat den fantastiska naturen sa Jense: "I feel like one with mother nature!" Vilket vi var också, vi paddlade och sjöng sånger...hade allmänt trevligt....tills det plötsligt blev storm. Vädret vände verkligen från ena minuten till den andra, då var det bara att skärpa sig och paddla mot land SNABBT. Stormen ledde till att vi kom till vår campingplats efter solnedgång. Vårt tält saknade två delar vilket ledde till att det tog oss två timmar att få upp det i spöregn och mörker. Alla var verkligen frustrerade (Jense började ge upp och planera att sova under kanoten), till slut fick vi upp det men då var det BLÖTT. Den kvällen var ett helvete, vi fick låna en spis och gjorde lite makaroner, sen började det spöregna igen så vi slängde oss i tältet och åt makaroner med händerna bara för att få i oss lite mat. Resten av kvällen satt vi och skrattade lite småhysteriskt och väntade på att stormen skulle avta så vi kunde hänga upp vår mat (man ska visst det för att björnarna inte ska lockas till campingplatsen). Natten var svinkall, jag hade frost på sovsäcken när jag vaknade. Andra dagen skyndade vi som galningar genom hela spåret för att komma fram innan det blev mörkt, vi torkade tältet i solen, gjorde upp en eld och till och med lagade mat. Självklart lyckades vi sätta upp tältet i en sluttning så vi gled neråt hela natten. Paul och Jense drog upp mig flera gånger under natten - av någon anledning gled jag mest av alla. Fransmannen Pierre var verkligen hysteriskt rolig, utan honom hade resan aldrig blivit lika rolig. Enda tillfället Paul totalfreakade var när det började snöa på oss, helt plötsligt skriker han: "Jag är från Australien, DET SNÖAR INTE HOS OSS, vad är det här för land? Först snöar det sen regnar det sen kommer det hagel. JAG FRYSER!!" - Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när han fick sitt utbrott. Hehe....
Vårt lag kom fram först till hamnen i eftermiddags. Sista biten sjöng vi: We are the champions låten och pratade om hur vi skulle äta en stor blodig biff till midddag. Det stod lite "vanligt" folk vid hamnen när vi paddlade in, de tyckte vi var ascoola som kom tillbaka, svettiga och äckliga, och såg äventyrliga ut. Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har tältat...och paddlat + att jag inte gnällde en enda gång. Vi tog en genväg på vägen hem och åkte inte på motorvägen, så jag såg alla småstäder i Ontario (staten jag bor i) och fick lite sightseeing på köpet. Kanada är verkligen vackert!
Fyra dagar i ett naturreservat, vi hade alla väder: solsken, regn, storm, hagel, snö och mera regn. Vi åt med händerna, diskade i sjön, utförde våra behov i en trälåda och jag hade sju lager av kläder på mig konstant. Känns som att det är dags att ta en dusch!!
Wow, vilket äventyr!!
SvaraRaderaÄven om det lät lite jobbigt ibland så skulle jag nog inte banga på en sån grej!!
Fatta vilka grymman minnen du får =)=)
kram kram
Haha nee jag är glad att jag gjorde det och jag kommer aldrig glömma vissa ögonblick som var dödsroliga eller livsfarliga. :) vi får campa igen när jag kommer hem, men helst inte i oktober!!
SvaraRadera